Svennelökar

Amat Levin: Vad är 'svennelökar'?

"Daniel", ordningsvakt: Otrendiga svenskar. G-Star Raw-killar och Gina Tricot-tjejer. Och benämningen är helt könsneutral, jag nekar dåliga tjejsällskap lika mycket som dåliga killsällskap. I de fall stället är inte fullt och jag inte kan utgå från stammisar går jag efter snygga, trendiga människor när jag släpper in, även om jag aldrig har sett dem förut.

"Mattias Norburg & Timmy Kersmo" matchy-matchy at a party for G-Star Raw, from nightlife website stureplan.se.

From the article "Krogpersonalen Avslöjar", or "Nightclub Staff Confess" in the newest issue of Nöjesguiden, all about discrimination in Stockholm nightlife. So much of it was about clothing! I thought the above quote was the perfect pull, with its direct naming of two apparently untrendy brands in such a short sentence. What makes those brands inherently untrendy?

AL: What are 'svennelökar' [ed note: I think "crackers" is the closest translation]?

"Daniel", security guard at a hip club in Stockholm: Untrendy Swedes. G-Star Raw guys and Gina Tricot girls. And that nickname is totally gender-neutral, I refuse bad girl groups just as often as bad guy groups. In cases where the place is full and I can't choose from regulars, I go for good-looking, trendy people when I'm working the door, even if I've never seen them before.

It's a really interesting article in general, interviews with people who work in the business. No one they talk to discriminates, personally, but they've seen other people do it. And no one can define what they mean by trendy! Is it the brands that make the people untrendy, or the other way around? And does the typical (under thirty, city-living, liberal) reader get a specific picture in his or her head of what a "G-Star Raw guy" is? Would the guys in the photo above, pictured at a party for G-Star Raw, consider themselves "G-Star Raw guys" or just visiting?

Read it in Swedish here.

Yellow Laces

"Jag virade halsduken om halsen och knäppte den blå lotsjackan som jag köpte på rea förra våren på Paul Smith i Stockholm, drog på mig mössan från samma ställe, böjde mig ner över högen av skodon i hörnet, hittade mina, ett par svarta Wranglerskor med gula snören som jag hade köpt i Köpenhamn när jag var på bokmässan där, och aldrig hade gillat, inte ens när jag köpte dem, och som nu dessutom hade fått en missfärgning av tanken på hur katastrofalt dåligt det hade gått för mig där, helt oförmögen att svara intelligent på en enda av all frågor som den entusiastiska och insiktsfulla intervjuaren ställde till mig på scenen. Att jag inte för länge sedan hade slängt dem berodde uteslutande på att vi hade så ont om pengar. Och så gula snören!" (92)

I wrapped the scarf around my neck and buttoned the blue peacoat I bought on sale last spring at Paul Smith in Stockholm, pulled on the hat from the same, bent over the pile of shoes in the corner, found mine, a pair of black Wrangler shoes with yellow laces that I had bought in Copenhagen when I was at the book fair there, and had never liked, not even when I bought them, and which furthermore had been colored by the thought of how catastrophically badly it went for me there, totally unprepared to answer intelligently even one of the questions the enthusiastic and insightful interviewers asked on stage. That I hadn't thrown them away ages ago depended completely on how short we were on money. And those yellow laces!°

Knausgaard, Karl Ove. Min kamp 2. Stockholm: Pocketförlag/excess*, 2009.

A shoelace is never just a shoelace. Or is it?

°my translation of the Swedish translation from the Norwegian. See another here.

Minnets mekanismer

Rapporter Ulla Strängberg: Jag är lite nervös inför mötet med Doris Lessing. Som många har sagt att hon är lite kärv och svår intervjuad. ...alltså är jag förberedd till tänderna när jag står där lite för tidigt utanför hennes hus i ett av raderna av likadana i West Hampstead inom västra London. Jag hade tänkt mig att det här programmet skulle handla om minnets mekanismer. En 84-åriga författare som skrivit i 70 år med ett 20-tal romaner bakom sig och minst lika mycket annat. Som skrivit så mycket om sitt liv och även i fiktiv form gestaltat minnena från uppväxten i Afrika. Var ska man börja, då?

Portrait of Doris Lessing by Ida Karr, late 1950s. In the National Portrait Gallery, London. Does she have a run in her stocking? I would love that.

'En scen: jag har på mig en aftonklänning av svart sammet som jag hade sytt på eftermiddagen. Det var bomullssammet. Inom ett år skulle jag fingra på den och förkasta den. Den var skuren i den tidens klassiska modell: ryggen bar ner till midjan, med nackband och djup u-ringning framtill, sned runt höfterna och med mjuk vidd nertill. En man som är mycket äldre än pojkarna på sportklubben sitter på armstödet till den fåtölj och studera mig med ett leende som jag är för ung för att tolka som ett sorgsätt leende från en åldrande kvinnoälskare. Dansmusiken dunkar från balrummet och jag är rastlös och redan halvt börjat dansa, längtar efter att ge mig hänge. Han säger,

-Vem är din kavaljé ikväll? 

-Den och den, säger jag.

-Den där klänningen är bortslösad på en pojke som han, säger han med ett bittert leende. Han snurrar mig runt med manlig auktoritet, och förvandlas med ett andetag till en annan människa.

-Har du behå? 

-Nej.

-Trosor?

-Ja, det är klart, säger jag indignerat. 

-Du har en perfekt figur, förkunnar han. Men det är synd att ditt högre bröst hänger en halvcentimeter längre ner än den andra.

-Det överlever jag nog. 

-Säkerligen.

Det här lilla minnet skulle kunna jämföras med de fotografier av sitt unga jag, som kvinnor placerar där alla kan ser dom. Det de säger med det är "inbilla inte för en sekund att jag är den gamla haggan som du ser sitter här i den här fåtöljen, för det är jag inte alls. Det där är mitt verkliga jag.' [same Under My Skin excerpt in English here]

Doris Lessing in 2006. Photo: Martin Cleaver, AP. From here.

...

US: Do you remember your black velvet dress?

DL: Yes. 

US: Must have been beautiful.

DL: It was, and I made it! I used to make my evening dresses. 

US: Your mother had a sewing machine.

DL: Yes, I used to...make sure I had a sewing machine. Um, I put this into my...I've just finished four short novels, which...and I put the making of evening dresses, much changed, into that. Because, you see, we used to make our clothes, because it isn't like now where there's so much...there's so many cheap clothes around. So it was, um, well it was enjoyable making clothes. Very! I don't do it now, of course.

Doris Lessing minns mycket väl sin svarta sammetsklänning som hon hade på balerna i Salisbury, i dåvarande Syd Rhodesia, där familjen hade slagit sig ner. Om det livet har hon berättat i sin självbiografi, Efter utbrottet från farmen, när hon bara var femton år. Familjen hade flyttat till Syd Rhodesia från Persian för att söka lyckan som majsfarmare. Men Doris bröt sig loss, och gick som alltid sin egen väg. Klänningen är ett slags symbol för frigörelsen, som är lustigt nog återvänt till igen i den kommande bok med fyra lång noveller. 

Doris Lessing, maker/consumer. From a great Swedish public radio piece on memory in remembrance of Lessing, who died November 17, 2013. Haven't read any of her work (!), but just happened to pick up the Penguin edition of "Five" (1960) in a thrift store in Uppsala a few weeks ago. Maybe the next English-language book on the pile?

This memorial to Lessing caught my ear when Strängberg asks herself, Lessing has written so much about memory, so "where do I begin?"...and promptly quotes a passage about a dress. Clothing and memory! Inextricable. Youth and age, memory, attraction...all in a piece of cotton velvet. I almost don't believe that Lessing made a velvet dress in one afternoon...but it fits the tone of the passage. Have a listen!

Tråkiga som tapeter.

"--Det är en bluff, Baby, sade jag överlägset. Men ni har inte frågat ett ord om bröllopet.

--

Fanns det sköna kvinnor? Hade de vackra kläder?

sade Eva, och jag märkte, att hon var glad att komma så helskinnad undan från sin ofrivilliga dumhet nyss.

Dresses made of wallpaper for the "Superior Interiors" issue of the 

Financial Times'

 "

How to Spend It

" Magazine. See it

here

.

--

Där det finns sköna kvinnor finns det alltid ännu skönare kläder, sade jag, och här var båda delarna. Men nästan alla var tråkiga som tapeter.

Jag frågade mig själv, hur det kan komma sig, att vi, som knappt har tid att manicurera oss, mycket mindre att ha högre intressen, genomsnittligt är så mycket trevligare och roligare." (102)

Wägner

, Elin.

Norrtullsligan

. Falun: Scandbook AB, 2011 [1908].

"'Where there are beautiful women there is always even more beautiful clothing,' I said, 'and there were both [at the wedding]. But almost all were as boring as wallpaper.'"

It's always better to be poor and interesting than rich and boring, don't you think?