THE CLAMMY HAND AND THE ROTATING SPINDLE:
textilkonstens villkor och överlevnad
i det offentliga rummet
OFFENTLIG
I want to build a web app to present, search and manage a database of textile artworks. The backend should be a relational database with at least the following objects:
* Artworks
* Artists
* Artifact category (e.g., altar tapestry, curtain, wallhanging)
* Technique (e.g., moorman, application embroidery)
* Location
* Materials
* Related party (used for both commissioner and owner references)
* References
* Documents (e.g., photos)
On each of these objects, there will be some attributes. To begin with, I need a simple admin interface to add new artworks to the database. At a later stage, we'll add a presentation layer for users.
offentlig: helst beställd av staten, kommun, region, länsting, stad. helst inte löskonst, fast textil är ju nästan alltid löskonst? se diskussion om textilkonsts lösa privilegier i nedmonteringens och privatiseringens tid, nedan.
DIGITALIS: the hand, the hand, the keyboard.
För två månader sedan vävde så att händerna blödde, nu domnar jag av lite i handleden efter timmar av letande, klickande. Handen som klickar, skriver, kopiera, klistra, i tio timmar om dagen.
Jag glömmer tid och rum, tittar framåt/nedåt och UTFÖR. En frossa efter information, clear formatting.
Data entry som en konstnärlig metod. Fast det visar sig att jag är hantverkare ändå. Värdigheten är i detaljerna, självrespekt i både uttömmande sökande och samlande, men också i att det är ordentligt och ordnat: formatteringen ska vara genomgående.
Långt mer än 10.000 timmar av chattande med vänner och pojkvänner har förberett mig för ett uttömmande.
Kontakt med kultursamordnare och utvecklingsledare och Kultur- och Fritidschefer från hela Sverige har bjudit på många nya upptäckter och nyanserat bilden på
Alla har olika uppfattningar och språk för sina samlingar, så att försöka kommunicera på ett öppet sätt var svårare än jag trodde. Dock var alla mycket tillmötesgående och
Hej Arianna!
Vi har ganska mycket textil konst i vår samling med löskonst. Det är många äldre ranor designade av konstnärer och vävda av Gammelstads väveri, såsom Ingemar Callenberg, Stig Winnerskog och Hieko Becker-Sassenhof.
En del nyare verk i form av broderier oftast av Gudrun Söderholm, Brita Weglin mfl.
Har några verk som är inköpta eller införskaffade som offentlig konst och de är av Sten Kauppi och av Victoria Andersson främst.
Jag håller verkligen med om att textil konst är väldigt bra i offentliga miljöer. Har dock haft lite restriktioner ibland när jag vill hänga upp något textilt verk, framför allt inne på VoB då brandskyddsreglerna måste efterlevas självklart.
Hör av dig om du undrar något.
Vänligen
“Sverige har förändrats radikalt under de senaste tjugo åren [1987-2007]. I åtminstone tre speciella avseenden har det påverkat den offentliga konstens villkor. För det första har många småstäder ”humaniserats”: regementen har lagts ner, byggnaderna förvandlats och gjorts om till högskolor och universitet. Konstverk som fanns där fick ibland stanna kvar men inte sällan försvann de ner i någon källare och de nya lokalerna försågs med mer uppdaterad, civil konst anpassad till platsen. … En annan stor förändring är också den en del av något större och mer strukturellt. Stora statliga institutioner—verk, myndigheter och länsstyrelser—har bolagiserats, omorganiserats, krympt och flyttat. Tidigare statliga komplex har förvandlats till företagsbyar med olika hyresgäster i de tidigare så väl sammanhållna lokalerna. Många av alla de konstverk som fanns eller fortfarande finns kvar i tidigare statligt ägda byggnader lever under exceptionellt hot... Den tredje förändringen av läget i landet handlar om säkerhetshysterin som breder ut sig. Slutna institutioner, kodlås och Securitas hindrar allmänheten från att se viss offentlig konst. Även om det funnits på en arbetsplats, till glädje ’bara’ för de anställda, var den tidigare oftast möjlig att besöka för den som intresserat frågade sig fram. Idag är det motsatta legio. ” Jonsson, 2007
TEXTIL
textil: väv, applikation, bildväv, jacquard, virkning,
pvc, lin, syntet, ull, ylle, lurex, bomull
även ibland en staty av “vävd” armeringsjärn eller en bronsskulptur som ska föreställa en filt.
“Since time immemorial the operations of plucking, squeezing, seizing, and twisting have been accomplished with the help of the clammy hand and the rotating spindle.” (Semper, 1989)
FLOSSA
Att digitalisera det taktila
DIGITS--fingers.
“Och jag vet att de som bedömer skissarna också tittar mycket på genomförbarheten. Jag har försökt göra verket så stort som jag vet att jag klarar av, utan att det blir ohållbart. Det har varit krass kalkyl, men nödvändigt.” Katja Beckman Ojala i samtal med Nora Hagdahl, Konstnären 1:26
DRA/HÅLLA I TRÅDARNA
DUKA UNDER?
FÅ SILKESSNÖRET
GÅ PÅ I ULLSTRUMPORNA
HANDSKEN ÄR KASTAD
HAR VARIT I SÄCK INNAN DEN VAR I PÅSE
HÅLLA SIG PÅ MATTAN
RÖTT SKYNKE
ULV I FÅRAKLÄDER
VARM I KLÄDERNA
VISA SIG PÅ STYVA LINAN
VÄNDA KAPPAN EFTER VINDEN
Röd tråd
Samhällsväven
Väva ihop något
Fläta ihop
DUKA UNDER?
FÅ SILKESSNÖRET
GÅ PÅ I ULLSTRUMPORNA
HANDSKEN ÄR KASTAD
HAR VARIT I SÄCK INNAN DEN VAR I PÅSE
HÅLLA SIG PÅ MATTAN
RÖTT SKYNKE
ULV I FÅRAKLÄDER
VARM I KLÄDERNA
VISA SIG PÅ STYVA LINAN
VÄNDA KAPPAN EFTER VINDEN
Röd tråd
Samhällsväven
Väva ihop något
Fläta ihop
KONST
konst: utsmyckning, permanent konstverk, upphandlade verk, gestaltningar, ridå, vägghängda verk.
ej lös konst (se nedan).
HANDPÅLÄGGNING
Handläggare från riket runt har tagit musen i handen och sökt genom databaser och excelark efter permanenta textila verk, beställda verk i textil, utsmyckningar, och ridåer, och skickat resultaten till mig. Samtliga kommuner har kontaktats och sammanställning pågår.
Kontakt med kultursamordnare och utvecklingsledare och Kultur- och Fritidschefer från hela Sverige har bjudit på många nya upptäckter av objekt och nyanserat bilden på språkbruket ute bland tjänstepersoner. Representerar/tjänar de allmänheten i detta avseende också?
Alla har olika uppfattningar och språk för sina samlingar, så att försöka kommunicera på ett öppet sätt var svårare än jag trodde. Dock var alla mycket tillmötesgående och
FROSSA
För att inte drunkna i alla trådarna har jag försökte att välja bort löskonst och fokusera på beställda gestaltningar. Men ett sådant val kan bara göras utifrån det normativa, mycket tydligare upphandlingssystem som har utvecklats de senaste decennierna. Förr i världen kände konstinköpare en, och då fick man uppdrag, har jag hört. Den skarpa linjen mellan upphandlad gestaltning och löskonst som (typ) finns idag blir en otillfredsställande inramning.
Hur begränsa sig?
FROSSMÄSTAREN
I en serie nya verk fick jag syn på något, nytt syn på något, eller ett nytt ord på en del av min process som jag har tidigare tänkt på hängivenhet: en tendens till frossa. Jag tar medvetet eller undermedvetet på mig alldeles för mycket och sedan njuter jag av att jag klarar av det--och med så fina detaljer. Jag bestämmer mig att väva en 3 kvm stor väv på tre veckor för att hinna få med den på en utställning; jag har nästan sönder mina händer men min mästerkunskap
konsumera kunskap, data, garn, chokladdoppade majsskruvar.
Datapunkter, flossaknutar, inslag i samhällsväven.
I ett telefonsamtal berättar Sten om hur det är inte bara privatisering som osäkrar samlingar: 1992, när ansvar för vården övertogs av länstingen, var det inget nedskrivet som förtydligade huruvida konsten ingick i avtalet och många verk försvann. Sten hittade 40 tavlor som hade försvunnit i övergången.
Mycket av min akademisk självförtroende kommer från detta drift att leta uttömmande efter information. Att väva på det sättet jag vill kräver också en uthållighet, både fysiskt och mentalt.
ANTAGANDEN:
Textilkonst väljs bort ofta pga den anses vara ömtålig (kräver mycket underhåll) och/eller smutsig (aldrig i en vårdkontext).
Det finns begränsade platser som är lämpliga för textilkonst inom våra offentliga miljöer, t.ex. Som ridå eller utsmyckning (läs: vägghängda verk).
Det finns ingen byggnadsintegrerad textilkonst, det är alltid något som läggs till i efterhand och det påverkar uppfattningen hos upphandlare och konstkonsulter.
Det finns inga upphandlingar av handgjorda textilier idag (som det fanns förr), allt är tekniskt avancerad (pga underhåll) inredning eller konst.
Hantverksmässiga, och i synnerhet handgjorda, verk är de mest intressanta, annars är det inredning.
Textilkonst väljs bort ofta pga den anses vara ömtålig (kräver mycket underhåll) och/eller smutsig (aldrig i en vårdkontext).
Det finns begränsade platser som är lämpliga för textilkonst inom våra offentliga miljöer, t.ex. Som ridå eller utsmyckning (läs: vägghängda verk).
Det finns ingen byggnadsintegrerad textilkonst, det är alltid något som läggs till i efterhand och det påverkar uppfattningen hos upphandlare och konstkonsulter.
Det finns inga upphandlingar av handgjorda textilier idag (som det fanns förr), allt är tekniskt avancerad (pga underhåll) inredning eller konst.
Hantverksmässiga, och i synnerhet handgjorda, verk är de mest intressanta, annars är det inredning.
Folkets hus och parker har beställt många ridåer de senaste åren, inklusive i Hägerstensåsens Medborgarhus.
Gestaltade livsmiljöer, öppna för alla, folkets rum. Är de offentliga?
Ridå är också en konstart som är ofta formgiven av en konstnär men utfört av en hantverkare.
RIDÅN har trätt fram ur datan, vilket glädjer mig då jag har länge tänkt på ridåer. Vilken textilare vill inte skapa en sådan mängd kvadratmeter, att ta sig an något monumentalt.
Ridån är också ett särskilt kärnfullt exempel på textil i det offentliga rummet: både konst, inredning, och bruksobjekt.
Dessutom är metaforen nästan övertydlig när man undersöker textil i det offentliga rummet: byråkrati som ridå att lyfta för att hitta informationen man vill åt.
Den rikaste källan, kanske både vad gäller budget och i termer av dokumentation, är Statens konstråd. De har helt enkelt medel för att både beställa men också att dokumentera och kartlägga. Under 1980- och 1990-talen beställde de väldigt många ridåer.
Textile sensibilities--textila sensibiliteter
vad kan textila kunskaper lära oss om offentlig konst
vad är en textilare extra känslig för: taktilitet, system, rader, nät, sammanlänkning, mjukhet, tvinning, fibrer, skytteltrafik, nålsögat, furu, röda trådar, att bomma och slå, vad(mal), fall och fåll, knytpunkter, ihopflätning
Hantverksprocesser bevarar och belyser värdet av handens kunskap.
Vad trevligt! Tack för att du hör av dig i denna fråga!
Det är ett mycket viktigt ämne. Den offentliga textila konsten har levt lite farligt under lång tid, det är min erfarenhet.
T.ex. har jag blivit varse hur mycket textil konst som försvunnit ur offentliga miljöer, när jag ställt frågor om inlån.
Så den textila konstens status och säkerhet behöver lyftas!
Gottfried Semper är en textilens vän: “All operations in the textile arts seek to transform raw materials with the appropriate properties into products, whose common features are great pliancy and considerable absolute strength, sometimes serving in threaded and banded forms as bindings and fastenings, sometimes used as pliant surfaces to cover, to hold, to dress, to enclose, and so forth.” (semper, 215, fetstil min)
I och med att textila verk är ofta lösa även när de är upphandlade gestaltningar blir det svårt ibland att kommunicera vad man letar efter.
Den lösa monteringen har jag kommunicerat till upphandlare som en fördel, vid skada eller tvätt är det lätt att ta ned. Men var kanske lite förnärmad när de nämner att verken är lätta att flytta också, då.
Jonsson, och även Karin Hermerén, menar att textilens flyttbarhet kan vara en fördel, även om verken inte sätts upp på offentliga platser igen utan hamnar i Nationalmuseums samlingar. Det är väl ett bättre öde än det som alla mosaiker, muralmålningar och andra byggnadsintegrerade verk har råkat ut för: rivna, överbyggda, övermålade.
KÄLLHANVISNING
Hagdahl, Nora. “Gestaltaren: Katja Beckman Ojala” i Konstnären 1:26. Konstnärernas Riksorganisation: Stockholm, 2026.
Hermerén, Karin och Henrik Orrje. Offentlig konst: ett kulturarv. Statens Konstråd: Stockholm, 2014.
Hermerén, Karin. ”Konst att förvalta” i Vardagskonst som kulturarv”, Samfundet S:t Erik: Stockholm, 2023.
Holmberg, Annelie. Händer som lyder: hantverkarna vid Handarbetets Vänner. Nordiska Museets förlag: Stockholm, 2015.
Jonsson, Lotta. 110 konstverk: konstatlas Malmö/Kiruna. Statens Konstråd: Stockholm, 2007.
Madestrand, Bo, red. En textil historia. Arvinius + Orfeus: Stockholm, 2024.
Mellander Backman, Catherine och Henrik Orrje, ”Offentlig Konst som kulturarv” i Vardagskonst som kulturarv”, Samfundet S:t Erik: Stockholm, 2023.
Metzger, Jonathan et al. “The Public Administration of Public Art: Situated Practices in Swedish Municipalities” i Scandinavian Journal of Public Administration.
Riksantikvarieämbetet, “Textila Konstverk i Offentlig Miljö”. Riksantikvarieämbetet, Visby, 2014.
Semper, Gottfried. The Four Elements of Architecture and Other Writings. Henry Francis Mallgrave, transl. Cambridge University Press, Cambridge: 2010 [1989].
Sydhoff, Beate. “De slutna rummen”, i Konstverkens liv, red. Sven Sandström, Mailis
Stensman, Beate Sydhoff. Sveriges Allmänna Konstförening, Stockholm: 1982.
Sydhoff, Beate. Elisabet Hasselberg Olsson. Sandler Merkel AB: Stockholm, 1997.
var tar det stopp?